En tapet och en dröm

För snart åtta år sedan gick vi på vår andra husvisning i Hallstahammar. Huset var perfekt för oss och hade allt vi hade på våra önskelistor: enplanshus, källare med bastu och möjlighet att göra en hemmabio, tillräckligt många rum, härlig altan, stor lättskött och insynsskyddad trädgård.

I ett av rummen fanns en fondtapet av en fågel som flög. Jag tänkte direkt att det var en duva. Och mina tankar gick till fred, frid och den helige ande. Flera gånger i livet har jag upplevt ledning i beslut och att människor har sagt saker till mig i rätt tid som betytt mycket i svåra situationer. Jag har sett det som att den helige ande har varit nära då. Så när jag såg tapeten tänkte jag: undrar vad det här rummet ska användas till, hur ska Gud leda oss att så att det här huset och vårt hem får betyda något för andra.


Nu bor vi i huset. Vi har skapat ett extra rum. Där bor sedan nio månader tillbaka en liten kille på tre år. Han bor hos oss på uppdrag av socialtjänsten i Hallstahammar. 

Tapeten med duvan finns inte kvar. Men drömmen som väcktes när jag såg den, lever vi i.