Första utlåtandet

I våras hade jag en elev i 6:an som hade skrivit en text på sin fritid som hon ville att jag skulle läsa. Det var i slutet av terminen och jag kände mig ganska stressad över allt jag skulle hinna med. Nästan varje dag frågade hon förväntansfullt om jag hade läst hennes text, och varje gång gjorde jag henne besviken eftersom jag inte hade hunnit. 

Men en kväll tog jag tid och läste och jag blev så imponerad! Jag kom tillbaka till skolan och berättade att jag hade läst. Jag sa att hon måste ha jobbat mycket med texten eftersom den var bra. Då visade det sig att hon och hennes kompis hade suttit tillsammans efter skolan, läst varandras texter och gett varandra respons. Sedan hade de redigerat sina texter. Som lärare blev jag alldeles varm av att höra detta. Och deras arbete hade verkligen gett resultat!

Just nu sitter jag och väntar på respons precis som min elev gjorde. Min lektör Stina läser mitt manus just nu. Det kommer att ta tre veckor och det är så spännande. Jag har fått ett första meddelande från henne som bådar gott: 

Hej igen!

Jag har börjat med ditt manus.

Jag tycker att du har kommit långt! Är det okej om jag redigerar så smått, så ser du hur jag tänker?

Nu vet jag hur mina elever känner när de väntar på min respons på något de har skrivit. Det bär jag med mig till höstterminen i skolan som börjar om några veckor. 

I väntan på att få tillbaka mitt manus från Stina, har jag börjat klura på bok nr 2 och 3 som har arbetsnamnen "Kristallhjälmen" och "Örnskogen".

Bjuder här på första utkastet till prologen till "Draksvärdet". Den har en högtidligare/mer poetisk form än resten av boken, så vi får se om den kommer att vara så här sen till slut.