Långfredag

Långfredag. Den dag då hela världen står på paus. När allt förändras. När det man trodde skulle vara för evigt, på ett ögonblick tar en helt annan vändning. När allt tar slut.

För ett år sedan medverkade jag på påskvandring i Västerås på långfredagen. När vi vandrade hamnade jag bredvid Britt-Marie, mammas vän som jag inte träffat på många år. Vi pratade och hon frågade hur pappa mådde. ”Bara bra”, sa jag. För så var det. Pappa mådde bra och njöt av livet. Han var frisk och vi såg fram emot många många år tillsamman med honom.

Senare på kvällen dog han. Helt utan förvarning segnade han ner på vardagsrumsgolvet hemma hos sig. Kroppspulsådern hade spruckit.

Lärjungarna upplevde långfredagen med samma chock. Deras mästare Jesus var död. De hade varit så säkra på att han var den Messias som folket hade väntat på i hundratals år. Han som skulle befria dem. Davids son som skulle återupprätta allt och ge dem det blomstrande rike som det hade varit en gång på kung Davids tid. Men nu var det slut.

Efter förra årets upplevelser kan jag förstå hur lärjungarna kände. Jag kan tänka mig att de inte kunde sova den natten. Kudden blev våt av tårar. Det kändes som att de skulle svpas ner i nattsvart mörker. De kurade ihop sig i fosterställning och gråten kom i attacker.

Påskafton
Den dag då de grät så mycket att de blev törstiga. Men de kände inget behov av att äta. Deras steg var långsamma. Allt kändes overkligt. Som en grym dröm som de inget hellre ville än att vakna upp ur. De stapplade fram i dödsskuggans dal. Bara frågor och inga svar.

Hur kunde solen lysa? Hur kunde blommorna blomma? Hur kunde livet fortsätta, när inget var som förut? Den kvällen sov de lite bättre, uttröttade av sorg.


Påskdagen
Solen gick upp. En sten rullades undan. Änglar placerade sina fötter på jorden. Döden förlorade sitt grepp. Uppståndelsens morgon. En ny morgon. Allting blev nytt.


Vi kanske inte ser det än. Men jag tror och vet att det kommer att bli ett gott slut.

Våren vinner över vintern. Ljuset vinner över mörkret. Livet vinner över döden.

Vi ska få vara med om påskdagen, när våra tårar ska torkas, när döden är besegrad och det inte mer ska finnas någon nöd eller sorg.