Möte med elever i årskurs 2

Idag mötte jag en årskurs 2. Jag var vikarie för vikarien som var tvungen att åka iväg. Barnen försökte skrämma mig med att de skulle bli stökiga, men ändå satt alla som tända ljus och hade stora ögon när jag läste ur min bok Draksvärdet. När de förstod att kapitlet var slut utropade flera spontant ”Nej! Fortsätt! Sluta inte läsa!” Jag höll dem på sträckbänken och berättade lite om att jag redan som liten hade författardrömmar och om hur böckerna kom till. Men sedan var jag inte svårövertalad att läsa ett kapitel till innan lektionen var slut. 

Det är ingen slump att barnen sa som de sa. Det var mitt mål redan i skrivprocessen att det skulle hända. I mina böcker har jag tänkt till kring kapitelindelning, spänning och cliffhangers. Barnen ska aldrig tröttna utan vilja vända blad eller få den som läser högt att fortsätta. Därför har jag valt att ha korta kapitel.

Hur gick lektionen då? Blev de  stökiga som de trodde?
Nej, jag gav dem ingen chans.